Julaftonen spenderades hos mina föräldrar med syskonen plus mormor. Vi åt gott, kollade på Kalle Anka och Karl-Bertil Jonsson, spelade sällskapsspel och skrattade så att vi grät flera gånger.

Granen hos mamma och pappa. Vad tror ni "gömde" sig i paketet till höger?

Mina kära syskon bröt ihop helt under Tjuren Ferdinand för att de intekunde sluta tänka på Onkel Kånkels version.

Juldagen spenderades ute på landet hos Johans familj, lägger bara upp ett foto på hur fint de hade det i vardagsrummet:

Och så de obligatoriska bilderna på julklapparna:

Fyra skivor med låtar som Led Zeppelin inspirerades av då de började. GRYM julklapp från min älskade.

Ett jättefint kakfat - också från min älskade Johan.

Sedan fick jag även en ny telefon av Johan!!

En Samsung Galaxy Mini!

Yes, fick bara julklappar från Johan, då han för tredje året i rad drog mitt namn i Hemlig-Tomte-utlottningen vi hade i november med min familj  

Och så ett foto på vår fina julgran (som är något för stor för vårat vardagsrum) och så en bild på en glad jul-Jenny.

Och så till nyårslöftet...

Under 2011 gick jag ner 20 kilo på

fem månader.

Under 2012 ger jag mig själv hela

året till att gå ner ytterligare 20

kilo.

Allt kändes så himla bra. Året kändes väldigt produktivt eftersom jag gått ner 20 kilo under året, fått bra betyg i skolan (enbart VGn i alla kurser den här hösten) och dessutom fixat ett jobb! En timanställning med heltidsschema. Jobbet är ett fabriksjobb och kvinnan som är anställningsansvarig var orolig över hur det skulle fungera för mig med tanke på min tinnitus (som inte är särskilt svår tinnitus) men jag sade att det säkert skulle fungera om jag alltid såg till att ha öronproppar på mig. Hon sa att det som är bra med en timanställning är att jag kan höra av mig till henne och avsluta min tjänst när som helst om det inte skulle fungera, utan någon uppsägningstid.

   Jag skaffade de bästa propparna som apoteket hade att erbjuda, men ändå har jag haft stora sömnproblem hela veckan (började jobba i måndags) på grund av att det låtit som visselpipor i öronen. Igårkväll ledde tjutandet till en panikångestattack och idag har jag ringt och sjukanmält mig. Om öronen inte känns bättre på måndag måste jag ringa chefen och säga som det är, och ringa vårdcentralen.

   Är jätteledsen över det här. Arbetsplatsen är riktigt trivsam p.g.a trevliga arbetskamrater och god stämning, även om arbetsuppgifterna är mer än tråkiga. Främst är jag så otroligt ledsen över den förlorade inkomsten. Jag var så säker på att det här skulle fungera, och hade till och med sökt en ny, större, dryrare lägenhet åt Johan och mig. Dessutom funderat ut en jättebra 30årspresent till min älskade, men det blir det ingenting med nu, det gör mig otroligt ledsen.

Tänk om det här vassa tjutandet är permanent? Jag vet att jag, med tanke på att jag redan hade svag tinnitus, har extra känsliga öron men efterom jag använt bra öronproppar hela dagarna så trodde jag på fullaste allvar inte att det skulle påverka mig.

Började dagen med att väga mig och kan nu stolt konstatera att jag gått ner 20 kilo sedan den 16 maj!

   Sedan var jag iväg och sökte ett jobb. Blev mycket väl mottagen och fick en rundtur, arbetsgivaren skall ringa mig inom två veckor och sade att det är jättebra att jag har möjlighet att komma in och jobba timmar även innan terminen är över så att jag kommer in i det ordentligt.

   Efter det åkte jag hem till mamma som hjälpte mig att sy in en väst jag inte använt på många år, fick även en kavaj och en tunika som var för små för henne. Score!  

Ikväll skall Johan och jag äta tacos, men något direkt fredagsmys blir det inte för idag släpps ett TVspel han har väntat på i drygt fem år, så jag får väl försöka underhålla mig själv i helgen.  

Nu ska jag plugga, diska och dammsuga. Hur rimligt låter det med nästan 300 tyskaglosor per prov? PLUS grammatik. Vi har dessutom plov var tredje vecka så man måste i snitt plugga in 100 glosor i veckan. Aldrig att jag lär mig ett nytt språk igen! Hu! 

Idag har ÄNTLIGEN Mindghosts debutalbum släppts!

   Skivan heter The Plastic Generation, titelt syftar till utseendefixering och fåfänga, och jag måste faktiskt säga att även om jag är väldigt partisk så är skivan riktigt grym!

Läs bara de här recensionerna!!

Rocknytt

Barometern

Det finns dessutom en jättebra recension i Close Up Magasine.

Köp skivan här!

Mina favoritspår på skivan är Ravenholm och Walk of Shame   

Fått tillbaka hemprovet jag skrev i Psykologi B. Fick G+!! Blev faktiskt glad över det eftersom jag hade haft svårt att svara på två av frågorna, dessutom var mitt arbete en sida för kort så jag var rädd att det inte var godkänt. Men det var det!

   Igår skrev jag prov i Företagsekonomi A. Tror faktiskt att det gick rätt bra det också :)

I söndags var vi uppe i Skövde och hälsade på vännerna E & R som fått son nr 2. Bebismysades en hel del:

    Gosegrisen!

Nu var det ett tag sedan jag skrev sist. Började skolan 15 augusti, så mycket tid går åt läsande av kurslitteratur nu. Tänkte uppdatera er på vad jag haft för mig sedan sist.

   Har haft en känslomässig kris i princip hela augusti som jag börjar komma ut ur nu vilket är väldigt skönt. Ibland får jag en obeskrivlig och oförklarbar ångest som håller i sig i flera veckor. Önskar att jag slapp.

   Förra fredagen var jag på tjejkväll hemma hos min vän Natalia. Vi var fem tjejer som pratade och drack vin i flera timmar innan tre av oss gick ut på ett lokalt dansställe. Johan var ute med bandet och vi möttes upp på hemvägen runt halv två på natten. Hade i helhet en underbar kväll. Dagen efter däremot vaknade jag med en hemsk (självförvållad) huvudvärk. Dessutom var min ångest dubbelt så stark som under de tidigare dagarna och jag grät högt och mycket säkert fem-sex gånger under dagen. Panikattacken låg nära kände jag.

   På söndagen plockade mina föräldrar upp oss och vi åkte till Göteborg och med färja ut till Älvsborgs fästning där min lillasyster jobbat på café hela sommaren. Det var vackert väder, skönt att åka lite båt och känna havsluften i näsan och håret, men fortfarande gnagde ångesten i mig. Den gjorde mig utmattad och nästan apatisk. Kände inga positiva känslor alls, utan allting kändes bara mörkt. Började till och med att fundera på om jag inte älskade min underbara sambo längre, vilket bara gav mig ännu mer ångest. Fick pratat av mig lite med mamma och lillasyster ute på fästningen när vi var ensamma ett par minuter. De uttryckte båda två att mina känslor och rädslor var normala och min lillasyster frågade mig ifall jag kände kärlek till någon eller någonting alls just du och svaret var nej. Jag visste i min hjärna att jag älskade min familj och att jag älskade Johan, men jag kände inte kärleken. Jag bara visste om den, om ni förstår vad jag menar.

   Dagen efter, i måndags, så flyttade vi ut min pluggstation (alltså laptopen, högtalare, den gamla skolbänken jag har och kontorsstolen) till vardagsrummet så att jag inte skulle sitta så isolerad i sovrummet hela dagarna. Detta var ett jätteklokt beslut känner jag nu. Jag hade introkudktionslektioner i tyska och företagsekonomi.

   På tisdagen tänkte jag extra mycket på Heike (Amishai) och hur mycket jag saknar honom. Det var nämligen hans ettårsdag.

   Jag hade dessutom min första lektion i psykologi B och när jag kom hem fick jag Johans goda kyckling- och löksoppa till middag.

   I onsdags hade jag lektioner i marknadsföring och programhantering, sedan lunchade jag med min kära storebror som flyttat tillbaka till Alingsås efter nästan åtta år som Göteborgare. Dessutom skall han flytta in till centrum i oktober och kommer att bo riktigt nära oss.

   I torsdags åkte Johan, jag, min lillasyster och hennes pojkvän till Liseberg! Underbart! Åkte Lisebergsbanan, Balder, Radiobilarna, Slänggungan (som jag ALDRIG tänker åka igen, kedjorna knackade så oroväckande att jag nästan fick panik!), Flume Ride, Sagoslottet och Kanonen. Däremot åkte inte jag Atmosfear vilket de andra tre gjorde. Jag fick sådan ångest av att bara åka rulltrappan upp till attraktionen att jag valde att agera väskhållare medan de andra åkte.

   I fredags vad vi hår underbara Margita på fika och kattungelek! Alltid roligt att träffa henne. När vi var tillbaka i stan gick jag till min fina frisör Johanna på Nikita Hair Alingsås som klippte bort en hel del av min trasiga blekta hår. Ska se ifall jag kan ta en bra bild att visa er. På kvällen gick Johan och jag ut och åt middag, hyrde sedan en film och gosade på soffan.

   I går, lördag, var vi ute på landet hos Johans föräldrar det var dags för en kusinträff som de hade regelbundet förr men inte haft på att antal år. Jag valde att avstå helt från alkoholen p.g.a den bakfylleångesten jag haft veckan innan. Klokt val tycker jag. Kvällen var väldigt lyckad och jag är glad att jag träffat och lärt känna Johans släkt lite bättre.

Angående min "kris". Jag mår bättre nu och har gjort det ett antal dagar. Är inte helt mig själv igen, men känner ingen ångest. Bara et utmattning och en frånvaro. Svårt att koncentrera mig.

   Märkt att nu när en jättejobbig period avtar så älskar jag Johan mer än vanligt. Jag fylls av en sådan tacksamhet att han stått ut med mig, och min likgiltighet smälter till glädje när han ler mot mig. Den underbaraste mannen i världen.   

Angående viktnedgången så har jag inte vägt mig den här veckan. Tränat tre gånger iställen för fem som jag brukar, dessutom fuskade jag med dieten i torsdags på Liseberg, så jag vill faktitskt inte veta vad jag väger just nu. Väntar tills nästa fredag.

Varför är detta ett ämne som är så tabu för många? Jag har i ett par veckor gått omkring och mått dåligt över att jag alltmer sällan känner det där pirret i magen i mitt förhållande. Jag har sett romantiska filmer och serier vilket har resulterat i att jag börjat sakna början av ett fårhållande. Jag har nästan sörjt det faktum att Johan och jag inte kommer att ha en sådan början igen. Visst att förälskelsen kommer tillbaka i perioder, men det kommer ju aldrig att vara precis som det var i början.

   Efter att ha pratat med en tjejkompis om detta fenomen så har jag nu fått veta att dessa känslor och tankar är helt normala. Det som spelar roll är att jag trotts allt älskar Johan och vill vara med honom.

   De senaste två åren har mitt liv kretsat väldigt mycket runt Johan och vårat förhållande. Jag har inte haft många vänner på väldigt länge så när Johan varit i studion med bandet eller ute med sina vänner så har jag suttit ensam hemma och längtat efter honom. Detta har börjat få mig att må väldigt dåligt. Håller på att ändra detta nu, ska imorgon på tjejkväll hemma hos en väninna, och Johan ska ut med bandet.

   Detta kan låta som om jag inte är lycklig med Johan, men så är absolut inte fallet. Det bästa jag vet är fortfarande att gosa ner mig i Johans famn och kolla på Conan O'Brien i sängen på kvällen. Det är alltid honom jag vill ringa och prata med när vi är ifrån varandra och något roligt har hänt som jag vill berätta om. Han är min bästa vän, min klippa och otroligt sexig.  

Allt detta är något jag pratat med Johan om, och han förstår mig. Och han som har mycket mer erfarenhet av förhållanden än vad jag har säger även han att mina känslor är helt normala.

Idag har jag köpt nya vattenlösliga oljefärger, så nu är det dags för mig att börja måla igen! Kanske lägger upp lite foton på mina alster om jag lyckas skapa något vackert.

Mitt favoritband är, som många kanske förstått, My Chemical Romance. Har idag lyssnat på deras riktiga gamla grejer.

Den allra första videon:

Den senaste videon:

Det har hänt lite på åtta år.  

Lägger till en bild på den ursnygge sångaren:

Men det finns ju ingen snyggare än den här gitarristen: 

Och han är bara min!!