Fan vad jag är bra!

   Vill inte skriva här vad jag väger, eller vad jag vägde när jag började, för det är lite smått genant.

   Men på en vecka har jag gått ner tre kilo och förlorat 3,5 cm runt midjan samt två cm runt stussen!

   HEJA MIG FÖR FASEN!     

Tack till goa Vivi för denna kram-award!

♥ Du ska krama den första personen du träffar efter att ha läst detta!
♥ Sedan en lista på 10 bra saker om dig och lägga ut i bloggen.
♥ Skicka kramen vidare till tre vänner.

<3 Kramen ska Johan få när han kommer hem inom en timme..

<3 Jag är bra på att älska

<3 Jag är bra på att lyssna och ge goda råd

<3 Jag har god förståelse och stort intresse för psykologi

<3 Jag är grym på engelska

<3 Jag är en duktig elev

<3 Jag är bra på att uttrycka mig både skriftligt och muntligt

<3 Jag är en god partner, syster, dotter och vän

<3 Ibland är jag förbannat rolig, tycker jag själv

<3 Jag är riktigt duktig vad gäller kost och motion/min nya livsstil

<3 Jag är faktiskt vacker, även om jag inte alltid ser det själv

Jag skickar denna award till Margita. Hoppas att du och katterna mår bra efter allt som har hänt!

Idag har det gått en månad sedan jag började "mitt nya liv". Då låg mitt midjemått på 106 cm. Imorse låg det på 99,2 cm!

   Vägt mig har jag inte gjort sedan första advent 2010 hemma hos mormor (vi har ingen våg hemma) då vägde jag 89 kg. Min målvikt är 70 kg. Beställde en våg igår.

Det går fruktansvärt dåligt för mig i Matte B, så jag tröstar mig med att jag åtminstone är duktig på att sköta kost och motion.

Har sedan i fredags suttit och pluggat geografi många timmar varje dag. Skulle ha slutprov igår kl 14:20.

   Kl 13:10 tog jag på mig tofflorna för att gå ner till tvättstugan och hämta den sista tvätten, och vad händer? Jo ytterdörren går inte att låsa upp! Jag kunder vrida nyckeln hus många varv som helst utan att det hände något. Var skärrad minst sagt och ringde Johan. Ringde sedan fastighetsskötaren. Eller nja, först slog jag en siffra fel i numret och ringde en gammal dam som bara sa "Men lilla hjärtat, du har nog ringt fel".

   Anyway... Fastighetsskötaren ringde i sin tur Alingsås lås- och larmservice som var här inom tio minuter. Jag fick instruktioner genom dörren på hur jag skulle skruva loss hela låset från min sida av dörren, men det räckte inte att jag gjorde det. De fick hämta borrmaskiner och grejer och spendera en halvtimme med att göra sönder låset. Det var någon metallbit som hade lossnat och fastnat i ett visst läge tydligen.

   När de äntligen fått upp dörren, och jag kände pulsen sjunka till normaltempo igen, så hade de inte ett passande lås med sig utan den ena av dem fick åka och hämta ett.. Allt som allt tog det drygt en timme innan det var fixat, men då var jag redan försenad. Mailade min lärare och som tur var så trodde han mig och gav mig en ny provtid nästa vecka. Annars är väl "Kan inte komma på provet, är inlåst i min lägenhet" inte en ursäkt de flesta skulle tro på   

P.g.a stressen och krånglet igår så fick jag inte tummen ur, skulle ju dansa mig svettig varannan dag och igår var en av de dagarna! Kompenserar idag med att jag nyligen gått en timmes rask promenad med min käre storebror och senare ska jag ta det där danspasset.

   Om tjugo minuter är det dessutom mellanmålsdags. Tinade blåbär med keso. Hoppas att det smakar, får INTE tillsätte något socker! Till middag i eftermiddag blir det lax, potatis och brockoli. Nom nom nom.

Hejja mig för fasen!

Nu ni, kära bloggläsare! (Ni är inte många, men ni är underbara)

   Jag har sedan måndag morgon ätit "rätt". Ordentlig frukost med frukt, havregrynsgröt och ägg, sedan ätit var tredje timme, mycket frukt har det blivit, och inga onödiga kolhydrater.

   Har ingen våg hemma, så jag kör på måttbandet för att se vad som händer. I måndags morse innan frukost hade jag ett midjemått på 106 cm, precis under bysten var jag 101 cm och runt bysten 125 cm.

   Nu mätte jag mig igen i morse innan frukost, alltså bara 48 timmar senare. Midjemåttet är nere på 101 cm, under bysten är jag nu 99cm och runt bysten ligger jag stadigt på 125. Tänk att få gå ner i midjemåttet men behålla tuttarna, det är ju underbart!   

   Är sjukt peppad nu! Har en vacker klänning jag köpte på tradera förra sommaren som jag vill ha till midsommar. I helgen fick jag på mig den men den satt alltför hårt under bysten. Fortsätter det i den här takten kanske jag t.o.m kan ha den på 25årsfesten jag skall på på lördag!

   Duktiga jag!

Måste bara tillägga att jag inte svälter mig själv på något sätt, jag har pratat med min käre storebror och fått tips och råd, han har masters i kost och friskvård och har godkänt mina nya matvanor.

Just det, motionen ja... Jag dansar mig svettig i minst en halvtimme varannan dag. Kan ju inte gå ut på promenader p.g.a pollenallergin så jag får motionera hemma.

Igår var jag hos min nya favoritfrisör och blev fin i håret  

Ännu en gång får jag returnera kläder pga att jag har för stor byst. Två jättefina blusar och en söt strandklänning.

   Om jag någon gång framför tjejkompisar klagar över mina bröst (85F) så blir många sura!

   "Du ska inte klaga! Var glad att du har stora bröst!"

   Ungefär så som de tjejer med överaktiv ämnesomsättning inte verkar få klaga över att de har svårt att gå upp i vikt.

   Människor behöver lära sig att kunna leva sig in i hur andra har det, se saker och ting ur andras ögon. Empati tror jag visst att det kallas.

Visst är jag, som stor tjej, glad att jag har en stor byst som gör att jag ser kvinnligt kurvig ut och inte bara "tjock". Men jag måste ta på mig en BH så fort jag kliver upp ur sängen på morgonen, annars får jag jätteont i axlar och nacke av tyngden. Jag är som sagt rätt så kraftig och drar en storlek 46/48 i kläder, men över bysten behöver jag stl 52, vilket oftast inte finns förutom på allas våra älskade hatade "tjockisavdelningar" där kläderna oftast är anpassade för kvinnor som är ca 40 år äldre än vad jag är.

Väldigt mycket gnäll i bloggen nu mera. Men jag får mer inspiration att skriva när jag är sur!   

I fredags var Johan och jag ute en sväng på en lokal pub. Johan drack några öl, jag några Smirnoff Ice. Vi sjöng glatt med i karaoken när någon drog igång en rockklassiker. Vi pratade och skrattade med vänner, och vi hade det riktigt kul.

   Så framåt halv tolv frågade Johan ifall vi inte kunde gå hem snart för han kände sig lite hängig. Jag var glatt överraskad över att jag inte var den första som kastade in handduken för en gångs skull. Vi drack det sista ur våra glas och kramade vännerna hejdå. När vi kom ned till den nedre våningen där vi hängt in våra kappor så mötte vi en tjej ingen av oss känner, men som var en del av vårat sällskap.

   "Ni ska väl inte gå hem?" frågade hon.

   "Jo, men det var trevligt att träffas" sa jag med ett leende.

   "Men ni kan ju inte gå hem än! Fan vad tråkiga ni är!"

   "Det har varit en jobbig arbetsvecka" förklarar Johan med lite lätt bristande tålamod.

   "Ja, det har jag också haft men jag stannar ändå och super." Påpekar hon och lägger till med ett "Gubbe!" mot Johan och skrattar.

Detta är långt ifrån första gången jag blivit kallad tråkig. När jag var mellan 20 och 22 år gammal så var jag ofta ute, speciellt på sommrarna. Jag blev alltid helt kalaspackad och snubblade hem vid gryningen. Jag har roliga minnen från den tiden (tro det eller ej, hehe) och jag ångrar ingenting.

   Men med tiden så har jag börjat tycka att det är obehagligt när jag börjar bli lite för full. Och jag varken vill eller orkar vara ute till tidiga morgonen. Gör det mig till en tråkig människa? Det tycker inte jag.

   De som känner mig vet att jag är faktiskt rätt rolig! Jag får ofta folk att skratta, jag bjuder gärna på mig själv, jag är öppen och allt som oftast glad när jag är med andra. Det låter väl inte så tråkigt?

Jag känner att jag växt ifrån den där supa-tills-du-spyr-fasen i livet. Men säger jag det så låter det nästan som om jag dömer de som trivs med den livsstilen som omogna. Och det gör jag inte! Så länge man inte tar skada eller skadar andra så tycker jag att man ska göra det man tyckerär roligt och blir glad av.

   Ska sanningen fram så känner jag mig ofta rätt gammal för min ålder, samtidigt som jag känner mig helt sjukt barnslig ibland. Barnsligheten ligger nog mest i min humor.

   Jag är såpass "gammal" nu att min biologiska klocka tjuter för fullt. Jag har drabbats av barnlängtan. Väldigt kraftig sådan också.

Känns som om jag tappade tråden lite. Det jag ville komma till är att jag är så trött på att bli kallad är stolt över att vara tråkig!

Nu ska jag smörja in fötterna och dra över ett par strumpor, sen ska jag dricka té framför TVn och kolla på Simon & Tomas.