Det är på tok för mycket nu! Och jag som inte är stresstålig för fem öre. Eller som jag sa till en lärare tidigare idag: jag kan ta stressiga situationer när jag behöver vara den starka. Dessutom har jag tålamod när det gäller barn. Men som nu, när det gäller mina egna studier, då pallar jag inte trycket så att säga.

   Förra veckan hade jag prov i Geografi A. (Klarade det inte och ska få göra att kompletteringsprov med de frågorna jag inte kunde)

   Denna veckan har jag haft prov i Engelska C, och inlämning av ett hemprov i Psykologi A.

   På måndag ska jag lämna in en språktransponeringsuppgift i Svenska C, redovisa ett arbete om språk i media, också detta i Svenska C, och på kvällen ha ännu ett prov i Engelska C.

   Veckan därpå har jag på måndagen det kompletterande Geografiprovet, på onsdagen ett nytt Geografiprov och på torsdagen ett prov i Inlärningsstilar & Studieteknik.

Idag började jag gråta när jag kom hem. Har inte haft en sinnesmässigt lugn dag på jättelänge. Helgen som var så pluggade jag psykologi från morgon till kväll hela helgen. Helgen innan dess fyllde jag år vilket var jättekul men inte alls avslappnande. Veckorna innan dess planerade jag födelsedagshelgen för fullt.

   Så nu är jag TRÖTT och det känns som om jag aldrig igen kommer att få ta det helt lugnt!

   Det är flera som sagt till mig att jag måste ta det lugnt och prioritera min psykiska hälsa, men jag måste ju få det gjort! Jag måste ju fixa alla prov och uppgifter, även om jag inte presterar över godkänt-nivå. Jag känner att jag måste bli färdig med Komvux i år. Jag vill inte fylla 26 och inte ha mina gymnasiebetyg färdiga.

Så, nu har jag fått skriva ur mig lite frustrationer. Bara att fortsätta på språktransponeringen.   

  Långbordet

  Mina kusiner Mats och Johan

  Jag

  Mats

  Nästan allihop

  Herrar!

  Jag kollar att gästerna har det bra

Jag med min storebror

  Min vackra lillasyster ;)

  Storebor Emil med kusin Mats.

  Marcos, Emma och Johan.

    Och så fick jag en dans med min älskade. Har varit tillsammans i 21 månader och bott ihop i över ett år - men aldrig tidigare dansat tillsammans.

   Imorgon fyllerjag 25 år gammal.

   Ikväll blir det fest, ca 15 st av mina vänner kommer för att äta mat, dricka bål (och diverse annat de får ta med sig själva) och dansa. Har under veckan fixat och donat i den mysiga lilla lokalen vi fått låna (gratis!).. Harfixat kycklingspett, pastasallad, meloner, vindruvor, hummus, aioli, brödpinnar, ostar, bröd och smör. Blandar bålen när gästerna kommer.Ska bli jätteroligt hoppas jag!   

Imorgon, på själva födelsedagen, är jag bara Johans. Då blir det middag ute på kvällen, och eventuellt film efteråt. Så han han köpt en eller flera presenter som han verkar exalterad över att få ge mig, är jättenyfiken!

På söndag blir det smörgåstårna och födelsedagstårta hemma med mina föräldrar, mormor och Johans föräldrar. Kommer nog att vara lagom mör på söndag kväll.   

Tillåt mig att citera en tjej (i min ålder för övrigt) som skriver så här i sin blogg:

"Smala är snyggast

Ja varför inte vara ärlig och tycka det liksom, då kan man ha alla kläder som dom visar på catwalken liksom.Vet att lindex inte ska ta in stora storlekar längre som Large!.Utan endast ta in Xsmall,Small i någon sort upplaga.Jag tycker personligen det är snyggast om man väger runt 50-56kg där i mellan , om man är lika lång som mig...eller lite kortare :)Tjocka människor är usch liksom hur kan dom förstöra sina liv!? Dom sitter där bara på sina feta arslen och äter massa. sen klagar dom på hur dom ser ut?Finns 2 saker som hjälper 1:banta , 2: träning..Men nej då dom vill bara att andra ska tycka synd om dom, Dom är för lata för att träna!Man ska vara smal, perfekt smal med andra ord:)Alla vill bli det men få lyckads att ta sig dit pga att dom inte orkar..Tss..Hellre för smal än hellre för tjock!"

(och ja - den här tjejen är nästan 25 år gammal, inte 15)

Blir så förolämpad!! Jag har en sköldkörtelsjukdom som heter hypotyreos som jag måste äta medicin för i resten av mitt liv. Det innebär en låg hormonproduktion i sköldkörteln vilket i sin tur innebär låg ämnesomsättning.

   Så det finns de bland oss "tjocka människor" som faktiskt motionerar och äter hälsosamt och ändå bara går ner 2-3 kilo om året. Både de men liknande problem som jag med sköldkörteln, och de som helt enkelt är födda med låg ämnesomsättning - vilket i många fall är ärftligt. Ungefär hälften av alla i min mammas släkt är överviktiga, och de har långt ifrån samma livsstil och många av dem lever mycket aktiva liv!

   Sen finns det de som har ätstörningar, och att äta för mycket (tröstäta/hetsäta) är lika mycket en ätstörning som anorexia och bulimi - men mycket mindre accepterad.

Varför ska vi överviktiga få ta så mycket skit? Räcker det inte att vi har skitsvårt att ens hitta kläder som passar? Jag har storlek 46/48 (alltså inte jättestort) och jag får nästan alltid handla på "tjockisavdelningar" där kläderna är dyrare och stilmässigt anpassade till kvinnor som är ca 40 år äldre än jag. Det är förödmjukande. Sen är det inte så jävla lätt att vara storbystad heller, men det är en annan historia.

Nu har min käre sambo gått och skadat knät också! Satte knät mot något trubbigt och hårt på jobbet i förra veckan, sedan har det bara blivit värre. I onsdags blev det läkarbesök där de konstaterade att slemsäcken i knät har brustit! Så nu går han med kryckor och är sjukskriven fram till jul. Svullnar det upp mer eller om han får feber måste vi till akuten där de då måste "öppna upp och spola rent" och skriva ut en pennicillinkur. Men än så länge verkar det gå åt rätt håll.

Igår åkte vi ut till Johans pappa (hans mamma är fortfarande i Holland och tar hand om det praktiska med mormorn efter morfarns bortgång) och hjälpte till att röja i deras garage. Johan skulle lyfta en bag med sin ena krycka, och precis när jag böjer mig fram för att hjälpa honom så tappar han bagen och jag får en krycka i pannan med en smäll! Det var så pinsamt, för jag började gråta! Det gjorde inte jätteont, och jag har bara ett litet rött märke i pannan, men jag blev så rädd att jag började gråta, som ett litet barn.     

   På kvällen satt vi alla (Johans pappa, bror, Johan och jag) i mjukisbyxor och kollade på Vem vet mest? följt av Kommisarie Morse och åt ost och kex, och drack massor av julmust. I morses gick jag ut i skogen med Johans far och bror och sågade ner två fina julgranar (naturligtvis fått tillstånd av markägaren där Johans föräldrar bor). Tung, blöt snö och alldeles för korta ben resulterade i att jag ramlade omkull flera gånger! Ännu fler pinsamheter.

   När vi kom hem så gick jag till stan för att köpa en julklapp, och en klänning på Lindex jag tittat länge på men som jag varit för snål för att unna mig. Väl i kassan så kostar den 150 kr mindre än vad som stod på lappen! Då har dom satt rabatt på den utan att ha hunnit märka den. Jätteglad blev jag!!

   Ikväll ska vi kolla på antingen Love Actually eller The Holiday (mina favoritjulfilmer tillsammans med The Family Stone/Välkommen till familjen) och julmysa lite med glögg, lussekatter och lite annat mys.

Nu när det mesta jobbiga börjat lugna sig och vi har kommit in i vardagen igen så känner vi båda hur mycket vi saknar Heike. Visst är det delvis det faktum att vi inte kan ha en katt i dagsläget som gör oss/mig ledsna/ledsen. Med mest är det faktiskt att vi inte kunde behålla just Heike! Världens mysigaste och roligaste kattunge, som säkert kommer att bli en ännu gosigare kastrat.   

Överlevde drygt tre timmar på Ullared igår!

   Fråga: Varför kan inte de galna tanterna på Ullared bara harkla sig och säga "Ursäkta, kan jag få komma fram?" eller t.o.m "Flytta på dig!" istället för att knuffa och fösa mig ur vägen med hjälp av sina kundvagnar?! Fick bita ihop för att inte skrika fula ord.

   Jag spenderade som vanligt liiite för mycket, men jag fick köpt en massa bra grejer! Gardiner till vardagsrummet, duschdraperi, underställ och kalsonger till Johan, non-stick-stekpanna, liten julklapp till Johan, granglitter, halsdukar till både Johan och mig, mössa till mig, julgransfot, BH och trosor, fin prickig bordstablett att ha på köksbänken, liten serveringsbricka med tomtar på, jättefin vispskål plus två matchande små serveringsskålar, ergonomisk musmatta med handledsskydd (älskar den!), tre par grova stumpbyxor, juladresser, spira (till toppen av granen), förvaringsburk och en sodastreamsmak (apelsin).

   Idag är jag trööööött och har så ont i fötterna! Tur att jag ändå måste läsa.

...blir det så att jag använder bloggen ändå?

   Vi har bestämt oss att vi ska bo helgen 11-13 februari i en av stugorna i Tjolöholms slotts allmogeby! Då vaknar jag på min tjugofemårsdag bredvid min älskade, i en himmelsäng, i ett sovrum med kakelugn. Låter det underbart? Det tycker jag också.

   Måste fokusera på roliga saker. Längtar mycket till jul nu. Redan nästa söndag är det första advent. Då blir det till att byta gardiner, dra fram adventsljusstakar och stjärnor, och dricka årets första glas julmust!

   Känns så jobbigt att jag har så mycket skolarbete nu de sista veckorna på terminen. Har ju ingen motivation alls att sätta mig och plugga. Är naturligtvis fortfarande jätteledsen över Heike. Gråter inte längre, men går omkring i någon sorts konstant nedstämdhet. Har ingen ångest, känner mig bara så uppgiven och ledsen. Men det blir bättre för varje dag som går.

   Bäst av allt är att jag har min älskade älskade sambo. Tillsammans med honom tar jag mig igenom vad som helst.

Kände som sagt av allergin i söndags kväll, men antog att det skulle avta. Det gjorde det inte, det blev bara värre och värre tills det igår inte gick att ignorera längre.

   Idag har vi kört hem Heike till Margita igen där han ska få bo tills vi hittar en ny familj åt honom.

   Detta gör fruktansvärt ont och vi är jätteledsna. Känns som om tårarna aldrig tar slut.

   Kommer säkert inte använda den här bloggen mer, känns meningslöst nu.

Tack underbara Margita för all hjälp, och allt stöd!