Kopierat denna lista från MissVivis blogg. Tar en paus i psykologipluggandet.  

Stockholm/Göteborg? 

Stockholm, trots att lillasystern bor i Göteborg och jag har fler vänner där. Stockholm är vackrare, trivs bättre där.

Strand/Gräs?

Strand! Är ju allergisk mot gräspollen. Plus att gå barfota och barbent längs en strandkant är något av det bästa som finns.
Lägenhet/Hus?

Hus! Hade så gärna haft råd att köpa hus nu på en gång!

Cykel/Buss 

Cykel.

Läsk/Vatten?

Vatten

Bok/Film?

Bok

Blogg/Papper?

Papper

Linda Rosing/Linda Skugge?

Fick googla för att veta vem någon av dem var. Om man får döma efter omslaget så väljer jag Linda Skugge.
Serier/Film?

Så svårt att välja. Men jag får nog välja serier i alla fall. (motivering: Mad Men, True Blood, How I Met Your Mother, The Big Bang Theory, Will & Grace, Friends, Sex & The City)
Landet/Storstan?

Landet, om det inte vore för all pollen. Men landet vinner ändå, är ingen storstadstjej.

Igår var jag hos min nya favoritfrisör och blev fin i håret  

Blivit utmanad av Miss Vivi.

   Skall berätta åtta saker om mig själv och sedan utmana åtta andra att göra detsamma.

1. Jag var riktigt goth/emo när jag var i sena tonåren och upp i tjugoårsåldern.

2. När jag var mellan 13 och 15 däremot var Westlife mitt absoluta favoritband.   

3. Jag ska eventuellt ner till Holland med min sambo och hans föräldrar i slutet av maj.

4. Jag kan bli väldigt väldigt nervös inför att träffa nya människor. Social ångest kallas det visst.

5. Jag är inte stresstålig för fem öre och mår riktigt dåligt när det är för mycket att göra i skolan.

6. Att träffa min älskade sambo [igen] är det bästa som hänt mig hittills.

7. Jag är jättehungrig just nu och funderar på vad jag ska slänga ihop till frukost.

8. Jag älskar [vissa] sitcoms och kan se dem om och om igen från början till slut. Dessa inkluderar: How I Met Your Mother, The Big Bang Theory, Will & Grace och Vänner. Äver Sex & The City - men det är ju ingen sitcom.

Jag följer bara ett fåtal bloggar, och Vivi har ju uppenbarligen redan gjort utmaningen - plus att hon utmanat Margita.

   Så jag gör såhär: Jag utmanar den som har lust!   

Så igår fyllde min älskade 29 år!

När han kommit hem från jobbet och tagit en dusch fick han följande presenter, i den här ordningen:

Spelet Älskling. Ska spela detta på lördag, dela en flaska vitt vin och äta lite ost och kex är det tänkt   

Sedan fick han det här halsbandet, med ett "ankh" som hänge. En symbol jag vet att han gillar, som står för livet.

Sist men inte minst...

Så fick han fyll-i-boken "en kärleksförklaring" som jag suttit och fyllt i med guldfärgad penna   

Sedan bjöd jag på kinamat, och efterrätten jag förberett under dagen:

Citron- och marängpajen! Den var jättegod.   

På onsdag fyller min älskade sambo år! Då vet jag att han vill ha hemmagjorda piroger till middag, men eftersom det är hans födelsedag måste han ju dessutom få efterrätt!

   Tnkte göra en citron- och marängpaj, men efter att Vivi nämnt att hon bakat cheesecake i helgen blev jag sugen på att kanske göra en sådan istället. Jag har aldrig bakat någon av dessa efterrätter till Johan, så jag vet inte vilken han gillar bäst.

   RÖSTA! :)

Efter fem år är de fortfarande ett av mina favoritband.

Och nu har de äntligen släppt ny skiva och börjat spela igen!

Känner nästan att jag måste dela med mig av mina favoritlåtar!

Här är en gammal goding i ny tappning:

Och här är två från förra skivan:

Ännu en gång får jag returnera kläder pga att jag har för stor byst. Två jättefina blusar och en söt strandklänning.

   Om jag någon gång framför tjejkompisar klagar över mina bröst (85F) så blir många sura!

   "Du ska inte klaga! Var glad att du har stora bröst!"

   Ungefär så som de tjejer med överaktiv ämnesomsättning inte verkar få klaga över att de har svårt att gå upp i vikt.

   Människor behöver lära sig att kunna leva sig in i hur andra har det, se saker och ting ur andras ögon. Empati tror jag visst att det kallas.

Visst är jag, som stor tjej, glad att jag har en stor byst som gör att jag ser kvinnligt kurvig ut och inte bara "tjock". Men jag måste ta på mig en BH så fort jag kliver upp ur sängen på morgonen, annars får jag jätteont i axlar och nacke av tyngden. Jag är som sagt rätt så kraftig och drar en storlek 46/48 i kläder, men över bysten behöver jag stl 52, vilket oftast inte finns förutom på allas våra älskade hatade "tjockisavdelningar" där kläderna oftast är anpassade för kvinnor som är ca 40 år äldre än vad jag är.

Väldigt mycket gnäll i bloggen nu mera. Men jag får mer inspiration att skriva när jag är sur!   

I fredags var Johan och jag ute en sväng på en lokal pub. Johan drack några öl, jag några Smirnoff Ice. Vi sjöng glatt med i karaoken när någon drog igång en rockklassiker. Vi pratade och skrattade med vänner, och vi hade det riktigt kul.

   Så framåt halv tolv frågade Johan ifall vi inte kunde gå hem snart för han kände sig lite hängig. Jag var glatt överraskad över att jag inte var den första som kastade in handduken för en gångs skull. Vi drack det sista ur våra glas och kramade vännerna hejdå. När vi kom ned till den nedre våningen där vi hängt in våra kappor så mötte vi en tjej ingen av oss känner, men som var en del av vårat sällskap.

   "Ni ska väl inte gå hem?" frågade hon.

   "Jo, men det var trevligt att träffas" sa jag med ett leende.

   "Men ni kan ju inte gå hem än! Fan vad tråkiga ni är!"

   "Det har varit en jobbig arbetsvecka" förklarar Johan med lite lätt bristande tålamod.

   "Ja, det har jag också haft men jag stannar ändå och super." Påpekar hon och lägger till med ett "Gubbe!" mot Johan och skrattar.

Detta är långt ifrån första gången jag blivit kallad tråkig. När jag var mellan 20 och 22 år gammal så var jag ofta ute, speciellt på sommrarna. Jag blev alltid helt kalaspackad och snubblade hem vid gryningen. Jag har roliga minnen från den tiden (tro det eller ej, hehe) och jag ångrar ingenting.

   Men med tiden så har jag börjat tycka att det är obehagligt när jag börjar bli lite för full. Och jag varken vill eller orkar vara ute till tidiga morgonen. Gör det mig till en tråkig människa? Det tycker inte jag.

   De som känner mig vet att jag är faktiskt rätt rolig! Jag får ofta folk att skratta, jag bjuder gärna på mig själv, jag är öppen och allt som oftast glad när jag är med andra. Det låter väl inte så tråkigt?

Jag känner att jag växt ifrån den där supa-tills-du-spyr-fasen i livet. Men säger jag det så låter det nästan som om jag dömer de som trivs med den livsstilen som omogna. Och det gör jag inte! Så länge man inte tar skada eller skadar andra så tycker jag att man ska göra det man tyckerär roligt och blir glad av.

   Ska sanningen fram så känner jag mig ofta rätt gammal för min ålder, samtidigt som jag känner mig helt sjukt barnslig ibland. Barnsligheten ligger nog mest i min humor.

   Jag är såpass "gammal" nu att min biologiska klocka tjuter för fullt. Jag har drabbats av barnlängtan. Väldigt kraftig sådan också.

Känns som om jag tappade tråden lite. Det jag ville komma till är att jag är så trött på att bli kallad är stolt över att vara tråkig!

Nu ska jag smörja in fötterna och dra över ett par strumpor, sen ska jag dricka té framför TVn och kolla på Simon & Tomas.